En slav i den amerikanska söderns historia fick ofta leva i deras ägares hushåll. Ibland bodde de i samma hus som den vita familjen som alltid – i jämförelse med slaven – var otroligt välbärgad, men oftast fanns något annat hus på gården där de fick spendera sina nätter. De vita, rika familjerna tog oftast hyfsat väl hand om sina slavar; de fick mat för magen, kläder för kroppen, tak över huvudet. Det var nämligen viktigt för ägarna att deras slavar var starka och friska. Annars var de inga goda slavar. Annars var de mest i vägen. Dessa slavar fick alltså ofta bo under hyfsade förhållanden i anslutning till deras nya familj – men de blev aldrig välkomnade som en del av familjen. De var aldrig en son eller dotter, eller ens en avlägsen släkting, i hushållet. En slav var en som inte riktigt hörde hemma. De vitas armar tog in dem i landet men armarna var aldrig vidöppna. Armarna pekade alltid, omfamnade aldrig. De utsträckta armarna hjälpte dem ur båten, in i landet, in i hushållet. Men armarna förblev utsträckta och visade med största möjliga tydlighet att slavarna var välkomna ”hit, men inte längre”. En armslängds avstånd fick vara nära nog.
Finns det något värre än slaveri? Finns det något värre än rasism? Jag tror det. Finns det något värre än att äkta makar skiljer sig på grund av den ena partens otrohet? En skilsmässa drar ner barn i en skyttegrav och ber dem ducka för kulorna så att de inte tar någon skada. Men att ducka från ett hav av glödande kulor är inte lätt, när båda de stridande parterna ligger i olika ändar av samma skyttegrav. Föräldrarna sätter på musik eller en film för att barnen ska slippa höra kulsprutorna, för att de ska slippa se blodet som rinner från mamma, från pappa. Mamma och pappa försöker plåstra om sina sår så att de inte ska synas och förklarar sedan för barnen att det bara är köttsår. Men barnen vet var mammas och pappas hjärta sitter, och de ser hur blodet droppar som tårar ur deras ögon. Finns det något värre? Kan det verkligen finnas något värre?
Jag tror det. Jag tror att hemskheter som sker i öppenhet är illa, men hemskheter som sker i smyg är värre. Otroheten var värre därför att den ledde fram till skilsmässan och tårarna. Smygandet på hotellrum, de hemliga sms som skickats, de bedragande kärleksförklaringarna makarna emellan innan de fullständiga konsekvenserna brakade lös. Otroheten är i mångt och mycket samma sak som skilsmässa – fast i smyg. Den är vapentillverkaren, som placerade makarnas fingeravtryck på kulorna.
Vad är värre än slaveri? Vad är värre än rasism? Svaret är enkelt. Det som egentligen är samma sak, fast i smyg. Det som egentligen är samma sak, fast som ser bättre ut. Det som har ett fårskinn på utsidan, men en grå vargpäls full av loppor på insidan. Det som på utsidan ser ut som ett vanligt parti med riksdagsambitioner, men som på insidan fantiserar om rakade hjässor. Det, gott folk, det är värre än rasism.
Invandrare i Sverige är hjältar. Varför då? För att de överlever. För att de på något sätt överlever. För att de klarar av konststycket att leva i en miljö där de aldrig är en son eller dotter, eller ens en nära släkting, i hushållet Sverige. En miljö där det vita och välbärgade Sverige räckte ut sina armar för att ta emot dem i landet, men vars armar aldrig är vidöppna.
Problemet är inte, som en del tror, att regeringens integrationspolitik har misslyckats. Problemet är att folkets armar alltid pekar, aldrig omfamnar. Problemet är att våra invandrare, som borde ses som de största hjältarna i vårt land, aldrig blir välkomnade som en del av familjen. Problemet är att våra utsträckta armar visar med största möjliga tydlighet att de är välkomna ”hit, men inte längre”. En armslängds avstånd får vara nära nog.
Ni förstår, det som sker i smyg är ofta värre än det som sker öppet. Den svenska smygrasismen, som sitter djupare i den svenska folksjälen än någon vill erkänna, kan se menlös ut på utsidan men när de fullständiga konsekvenserna brakar lös måste Sverige säga åt sina invandrare att ducka i skyttegraven. Där är de dömda att ligga och hoppas kulorna bara ska nudda, aldrig träffa. Och till att hoppas att de på något sätt ska undgå att se orden som är inristade på kulornas bortre sida. ”Mest i vägen. Du är mest i vägen.” För vapentillverkaren – som gör allt den kan för att sätta svenska folkets fingeravtryck på kulorna – tillhör ett parti som menar sig vara svenska demokrater.
Det som är värre än rasisters kala skallar är rasister som är smarta nog att behålla håret. Det som är värre än rasister som vägrar räcka de behövande sin hand, är rasister som med välkammat hår räcker ut sin arm och säger ”hit, men inte längre”. Det som är värre än rasister som demonstrerar på gator och torg är rasister som tar på sig slips och kavaj, snyggar till frisyren, kallar sig politiker och som just nu är på väg rakt in i Sveriges riksdag.
Och vad som är långt mycket mer skrämmande är att om de lyckas ta sig dit, så har de inte kommit dit genom en statskupp. De är folkvalda.
Jens Charlieson.
11 kommentarer:
Jag ryser! Håret står upp på armarna och i nacken med! Vad otroligt bra skrivet Jens! Det här borde spridas, skickas till tidningar... wow. Jag ska läsa igen nu direkt. Helt fantastiskt bra, du är grym Jens!
Kram från Veronica Holm
Min första reflektion gällande slavar, och emd paralell till dagen debatt, är att de vita familjerna tog in ett visst antal slavar, men aldrig fler än man klarade av. Blev de förmånga, sålda man dem helt enkelt. Blev de för få, köpte man fler. Att ha så många slavar, att man helt plötsligt inte har råd att köpa mat, kläder etc. vare till sig själva eller slavarna, existerade inte. Men det är precis det som sker idag. Integration, som du precis som jag gärna pratar om, handlar om mer än att bara ta emot. Man måste ha råd att försörja dem, skapa attraktiva bostäder, arbetsmöjligheter osv osv. Just nu lyckas vi inte på någon punkt.
Att påstå att det har med rasism att göra, förgiftar debatten, på samma sätt som debatten förgiftas av att inte en enda poltiker ur de etablerade partierna vågar hantera situationen, för att varje tänkbar åtgärd resulterar i att de blir utmålade som just rasister. All politik som sker gällande dessa frågor sker i slutna rum, utan allmänhetens insyn, vilket eg. är förödande och i sin tur göder vardagsrasism. Ex. När Nydemokrati tog sig in i riksdagen, blev de utmålade som rasister. Efter deras urträde har röda och blåa regeringar genomfört i princip varenda punkt NyDemokrati hade på sitt partiprogram, utan att allmänheten har märkt det.
Vardagsrasism finns säkert, men det bottnar inte i rasism gällande ev. ras. Vardagsrasism handlar om att svensken vill hålla problemen på avstånd. Det finns något som kan kallas för invandrarproblem. Ex. brott där invandrare är överrepresenterade, eller i princip uteslutande representerade. Brott som inte fanns före massinvandringen, och som bara finns i invandrartäta områden. För att unvika dessa problem, skapar svensken ett segregrerat samhälle, genom att köpa sig frizoner dit invandrare inte har tillträde. Vardagsrasism kan så vara, men för dessa handlar det om att bygga bort problem ur sitt liv. Svensken har nämligen ingen lust att leka martyr och råka illut pga. av poltikers korrekthet.
Om politikerna tog tag i dessa frågor, skulle inte problemen finnas i samma grad. Segregrationen skulle minska och partier som SD och ND vara överflödiga.
har du funderat någonsin på vad "rasism" betyder?
det är en ras-ism. en ism som alla andra ismer bygger på olika ideér och strömningar genom tiderna.
mycket kommer från en annan ism, socialdarwinism.
Frida k, "Man måste ha råd att försörja dem, skapa attraktiva bostäder, arbetsmöjligheter osv osv. Just nu lyckas vi inte på någon punkt."
Exakt! Det är det som är problemet. Det är inte frågan om rasism, i att man tycker andra raser är mindre värda. Rasistkortet är ett dåligt argument. Det används mot alla som har åsikter som inte går hem i PK-Sverige.
Aha, okej. Du är en sådan som inte vill att partier skall komma in i riksdagen för att de är folkvalda dit. När jag läst din text här så kan jag inte tolka det annat än att du har bestämt dig för vad Sverigedemokraterna är för några & inga motbevis i världen kommer att ändra din åsikt. Det har så att säga blivit rent principiellt för dig att sätta SD i ett visst fack. Skinnskallar bla bla, rasism bla bla, främlingsfientliga bla bla. De skulle kunna rädda hela världen till Sverige men du skulle iaf ha samma åsikt. Det kallas dövöron & det är en sorglig inställning. Mvh Niklas
Jag ryser! Håret står upp på armarna och i nacken. Det där var nog det mest extremaste jag läst om SD.
Mer fel än du, kan man nästan på inte ha.
Tack Jens! Du har fint formulerat vad jag har tänkt på de senaste åren. Som vit kvinna gift med en svart man upptäckte jag till min förvåning rasism bland mina trevliga vänner. Efter några år av fördomar och smygrasism emigrerade vi. Än en gång vill jag tacka för en artikel som belyser ett för oss jättestort problem.
Nu du Jens! Nu ska du få höra ett sanningens ord!
Det som ska kommas ihåg under läsning av detta inlägg är att jag hoppas innerligt att SD inte kommer in i sveriges riksdag, för att jag tror att vi skulle få ett rasistiskt samhälle, och det vill väl ingen.
Men, du kanske glömmer ett par grejer.
För det första. Invandrare = hjältar, ja vissa är definitivt det. Men liksom man inte kan dra alla invandrare över en kam när SD proklamerar att alla invandrare är brottslingar, kan man(i min åsikt) inte hävda att alla är hjältar. Både du och jag har ju sprungit på ett par som inte är hjältar. Ska vi nämna en viss mosters exman som exempel! Därför blir ett sådant påstående halvt provocerande, men det är inte min huvudpoäng. Fortsätter i nästa inlägg, har nått högsta antal tecken. / Linus
Kom ihåg fortfarande att jag hoppas innerligt att SD inte kommer in i riksdagen.
Något som gör mig arg är, som någon nämnt, att våra politiker är så infernaliskt(fint ord) rädda för att bli kallade rasister att de inte vågar ta i dena heta potatis. Varför jag blir upprörd är att tanken på ett demokratiskt samhälle hotas av dagens politiker. Glöm inte att om sverigedemokraterna kommer in i riksdagen så är det för att 4% av de röstande medborgarna har tyckt att dem ska vara där.
Sverigedemokraterna är ett missnöjesparti. Folk överger sina partier, röstar på något annat än de brukar, för att visa att man är missnöjd över att en viss fråga har negligerats, sopats under mattan. Ett exempel är piratpartiet. Hur många av de som röstade på dem tror du tänkte: "Piratpartiet kommer verkligen styra sverige mot en ljusare framtid". Många röstade nog pga missnöjet över nedladdningsförbudet m.m.
Många av dem som röstat på sd är rasister, det är självklart (och även rasister har rösträtt) men många röstar på sd därför att de tar upp en fråga som inga andra politiker vågar ta upp. De tror inte att sverigedemokraterna kommer att styra sverige bättre än nuvarande regering, men de är trötta på att frågor som påverkar deras vardag, på ett eller annat sätt, ignoreras.
Och jag tycker att de sju stora partierna är fjantiga som vägrar möta SD i debatt. De förstår inte att ett sådant beteende bara gör SD ännu större, då de som vill att frågan om invandring belyses, återigen känner att man tystar ner dem.
Jag gillar inte Gudrun Schyman alls. Tycker hon har fel i det mesta hon gör. Men cred till henne som ställde upp i en tv debatt mot Jimmie Åkesson. För vet du vad som blev så otroligt tydligt i denna debatt. Att Sverigedemokraterna inte har någon som helst politk att tala om. De vill minska invandringen. But that´s it. Det var så tydligt att Jimmie´s parti inte hör hemma i riksdagen. Han kunde inte kontra med något. Han fick köra sitt "ja men du Gudrun du tycker ju att alla svenska män är talibaner" som sin starkaste comeback. Pinsamt för alla Sverigedemokrater. (fortsätter i nästa)
Antar att politiker kanske är rädda för att folk ska få upp ögonen för deras politik. Men är det inte så politik går till? Är det inte det alla partier vill, att folk ska inse att just deras partis åsikter är dem rätta.
Mina poänger: Sverige är ett demokratiskt land.
Det betyder att om ett parti, oavsett korkade åsikter, får mer än 4% av rösterna, då är de av folket valda att få mandat i riksdagen.
Deras dumma åsikter måste bekämpas, absolut. Men inte med tystnad, bojkott eller pajkastning av andra partier. Utan in med skiten i ljuset. Möt dem i debatt.
2. 4% anser att invandringspolitiken behövs ses över. Lyssna på deras tankar. Kanske finner man att det inte finns något behov av förändring. Men det är svårt at bortse från det faktum att utanförskapet bland många invandrare beror på sveriges dåliga hantering av våra nya landsmän och kvinnor. Otillräcklig hjälp att komma ut på arbetsmarknaden, ignorering av vikten av att lära sig språket, tanken att deras traditioner inte ska behöva tränga bort våra traditioner etc.
Att Sverigedemokraterna är ett parti fullt av rasistiska åsikter är tydligt. Men att folk röstar på dem gör inte dem nödvändigtvis till rasister, bara till medborgare som önskar att deras röst blir hörd, vilket är anledningen till att vi röstar.
Kom ihåg att jag hoppas innerligt att sd inte kommer in i riksdagen.
Mitt inlägg handlar om att jag tycker att det är fel att inte möta sd i debatt. Vårt demokratiska samhälle börjar ifrågasättas.
Ett parti som SD hör, i min mening, inte hemma i sveriges riksdag. Det är bara tråkigt att Sverigedemokraterna har kommit såhär långt när det absolut inte hade behövt gå så här långt om våra politiker hade haft modet att lyssna på de som aldrig tänkt sig rösta på ett rasistiskt parti, innan det faktiskt gick till val lokalerna och röstade på något så dumt som Sverigedemokraterna!
Så bort med SD!! Innerligt!
"Röd och gul och vit och svart gör det samma har Han sagt"
Kram BBB
Linus
Ps. Det var ett inlägg mellan de två senaste, men de försvann, pratade om att jag inte gillar gudrun schyman man cred att hon vågade möta jimmie åkesson för det blev så otroligt tydligt att sd inte har någon politik att tala om. de vill minska invandring. But that´s basicly it. Han hade egentligen inget att säga och han fick köra sitt "ja men du gudrun tycker ju att alla svenska män är talibaner" som sitt starkaste comeback. Oh well. Det var vad mitt inlägget handlade om. Att man ska bekämpa SD, men inte med tystnad, bojkott och pajkastning, utan in med skiten i ljuset så alla kan se.
Skicka en kommentar