Jag gillar vetenskapen. Att jag gillar vetenskapen hade jag egentligen inte behövt skriva, men ibland kan framförhållning hjälpa en att ducka för problem. Snart kommer nämligen några läsare tro att jag är emot vetenskapen, men nu har jag alltså undanröjt den minan. Praktiskt och bekvämt.
Det är lätt att glömma bort hur oerhört begränsad vetenskapen är. Den är inte så heltäckande som vi gärna vill tro (och låt mig redan nu påminna er om de första tre orden i denna text). Tänk om vetenskapen kunde ge oss svar på vad som finns förutom materia. Eller bara svar på ifall det överhuvudtaget finns något som inte är materia. Vetenskapen klarar av atomer alldeles förträffligt; molekyler och elektroner och allt annat i pytteland fixar den också bra. Vetenskapens försök (om det någonsin gjorts sådana) att ta reda på om det existerar saker som inte byggs upp av atomer och övriga saker man fick höra talas om på kemi- och fysiklektionerna, är att använda fel instrument till ändamålet. Ungefär som att mäta stereons volym med en linjal. Eller som att använda en världskarta för att hitta myror. Linjalens misslyckande betyder inte att linjalen är dålig. Och jag tror absolut att kartritarna gjort ett bra jobb, men trots det så kvalificerar sig inte en världskarta för myrjakt. På samma sätt så kan vetenskapen kan sina grejer – men bara sina grejer.
I tv-serien Vänner finns en scen när Joey – för att få fram en viss min – försöker räkna ut ett omöjligt mattetal. Han arbetar i serien som skådespelare och får vid ett tillfälle erbjudandet att dela med sig av sina erfarenheter till en klass av förhoppningsfulla blivande skådespelare. Han instruerar då sina elever att om de ska se riktigt förbryllade och chockade ut – som om de inte alls fattade vad som hänt eller höll på att hända – så skulle de försöka dividera 851 med 23 (säkert fel siffror, men close enough). Han försöker räkna ut det och ser ut som beställt; totalt förbryllad. Fattar ingenting. Fattar knappt frågan.
Om vetenskapen var en person och någon skulle fråga honom ifall Gud finns, så föreställer jag mig att han skulle fått just den minen. 851 dividerat med 23. Totalt förbryllad. Fattar ingenting. Fattar knappt frågan. Vetenskapen måste hålla sig till vad den kan; fysiska ting. Den kan varken tala för eller emot Gud eller djävul eller änglar eller himmel eller helvete eller evigt liv eller mirakler. Den är, helt enkelt, exkluderad från en sådan diskussion. Inget av detta är nämligen i huvudsak materia och kan så inte undersökas med vetenskapliga verktyg.
Jag förstår varför man ofta försöker använda vetenskapen som stöd för sin skepsis. Man tager ju, som det brukar heta, vad man haver. Ett ärtrör är inte mycket att sätta emot när en Sydafrikansk vithaj går till attack tjugo meter under havsytan. Trots det; om jag var dykaren som stirrade in i en stor käft av sylvassa tänder – hitom en hungrig hajmage – och allt jag hade var ett ärtrör så… Nog hade jag försökt. Men håll med om att det hade sett ganska fånigt ut.
När vetenskapen har kommit fram till att människan är ett resultat av ett naturligt urval så gör vetenskapen vad den måste göra i vissa lägen, nämligen att gissa. Den kan inte avgöra ifall det fanns någon gudomlig varelse som satte igång det hela, och den tvingas därför att gissa. Den säger ungefär såhär: ”Ponera att det inte finns någon Gud – hur skulle det då kunna gått till”. Resultatet av det antagandet är att våra förfäder en gång andades bäst under vattenytan. Vetenskapen har inte gjort något fel där – den måste gissa om saker som den inte vet något om – men det är trots allt bara en gissning. Undervisningen om vårt ursprung som svenska barn får i skolan är alltså till syvende och sist en gissning. Kanske en kvalificerad sådan, men inte desto mindre en gissning.
En del tycker att många berättelser i Bibeln är ologiska och osannolika och högst overkliga. Jag håller med – de är faktiskt helt otroligt osannolika. Om Gud inte finns, det vill säga. Bilden blir dock helt annorlunda om det nu skulle vara så att han faktiskt finns. Finns Gud så är han per definition övernaturlig och kan då rimligtvis göra övernaturliga saker. Detta betyder att om Gud finns så är det ologiskt att inte tro på övernaturliga saker (som att döda människor väcks till liv, blinda ser, döva hör, rullstolsburna går och annat sådan som tusentals människor vittnar om). Allt står och faller med den urgamla fråga som gäckat mänskligheten sedan hennes födelse; frågan som, mer än någon annan, är universell; frågan som varje mänsklig varelse genom all historia någon gång har ställt sig: Finns Gud? Om om det kan vetenskapen alltså inte säga något.
Frågar du mig så är svaret självklart – av för många anledningar för att lista här och nu. Frågar du vetenskapen så börjar den febrilt dividera 851 med 23 och fattar ingenting, fattar knappt frågan. Du får inget ja och inget nej. Du får inget ”förmodligen” och inget ”förmodligen inte”. Du får tystnad. Vakuum. Du får ett lika bra svar som om du frågar en linjal hur hög volymen är.
För övrigt är svaret på mattematiken 37. Med rätt instrument var 851 dividerat med 23 faktiskt riktigt lätt.
Jens Charlieson
1 kommentar:
Du är bäst!
Skicka en kommentar