Tidernas största lögn.

En av de största och mest utspridda lögnerna som cirkulerar runt jordens yta idag är den som säger att vi måste tänka på oss själva. Har Ni hört den någon gång? "Man måste ju faktiskt få tänka på sig själv ibland". Ordet "ibland" är ofta den typ av ord som används för att försköna meningen men som egentligen inte betyder något. Vad man menar är att man har köpt lögnen.

Om man funderar en stund över konsekvenserna av att falla för lögnen så inser man snart att svaret på den frågan är mycket enkelt. Konsekvensen av själviskhet är misär. Olycka. Tårar. Brustet hjärta. Det ligger i sakens natur, inbakat i själviskhetens väsen. (Ordet själviskhet kan möjligen vara illa valt då man lätt exkluderar sig själv i meningar med det ordet. Ordet egenkärlek kanske är bättre, men Ni förstår vad jag menar...) Det här är något man kan inse genom att bara fundera en stund på saken, men det är inte något som är reserverat enbart för teorin. Teorin bekräftas av verkligheten. Hur då? Jag känner ingen, jag vet ingen, som blivit lycklig av att hon bestämt sig för att satsa på sig själv. Ingen. Inte en enda. Snarare har glädjen blivit väldigt temporär och man har hamnat i livet som delirious beskriver i låten Rollercoaster. Livet har blivit en bergochdal-bana; man är lycklig men blir olycklig, man är kär men blir sårad, man skrattar på kvällen men gråter på morgonen. Och som en desperat flyktväg från den nedåtstigande spriralen vänder man sig till vad som först efteråt kommer visa sig vara spiralens fallgrop. Hur då? Genom att inför varje situation stämma in i fröken Diamonds förskräckliga, unkna, förödande fråga "what's in it for me?"

Vi är designade för att leva för andra och den enda vägen till lycka går genom att släppa fokus från en själv och placera den på andra människor. De lyckligaste människorna jag känner är de som har bestämt sig för att ge sina liv (inte bara sina pengar eller sin tid, utan sina liv - sitt hjärta, sina tårar, sin uppmärksamhet, sin tid, sin vardag) för andra människors bästa. Människor som gråter för andras sorg, människor som lider med andras nöd. Vilken fantastisk paradox. Varje tår vi gråter på våra knän för världens onådda föder en jublande glädje som är omöjlig att missa. Och den håller i sig längre än komediers bästa skratt, längre än vänners uppriktigaste komplimang, längre än årets häftigaste fest. Inget ont om Jim Carreys bästa skämt eller helgens livligaste dans, men när morgonen kommer så har musiken tystnat. Men tårarnas glädje har bara börjat.

Ingen tänker på pennan när hon läser ett brev. Man vill bara veta tankarna hos personen som skrev brevet. Det är exakt vad jag är i Guds hand - en liten penna.
- Moder Theresa