Ibland är mat sådär riktigt ovanligt gott, så att man önskar att man aldrig blev mätt. Och så finns det vissa tillfällen när man smakar något som är så otroligt att man inte vet vart man ska ta vägen. Så gott, så att man måste lägga all sin energi på att inte äta för snabbt, för ju snabbare man äter desto tidigare kommer man sakna sin lilla matstund. När man trots tappra försök finner sig själv med bara en tugga kvar – eller kanske två små – ja, vad gör man då? Man njuter. Och man väntar in i det sista med att svälja.
För ett par dagar sedan fick jag en bok av Daniel Elvelyck. När jag läste om den på hans blogg några dagar tidigare så tyckte jag att jag kände igen titeln. Jag funderade ett slag på var jag hade hört talas om den tidigare och kom snart på att – jodå, det var ju Daniel som skrivit om den på sin blogg tidigare. Det första jag läste var dedikationen. Den var väldigt kort, men det var allt som behövdes för att fånga mig. Det var första tuggan, och sedan lade jag all min energi på att inte läsa för snabbt.
Min första kommentar om boken var att även om innehållet hade varit värdelöst så hade jag ändå älskat den, bara för språkets skull. Man måste låta det gå en liten tid innan man riktigt kan säga var på topp-5-listan den hamnar, men skulle språket vara den enda faktorn så hade guldet varit säkrat. Som Gene Edwards skriver vill jag kunna skriva. Och när min första bok är skriven så kommer jag glädja mig åt att det ännu anses fult att jämföra. Bredvid Usain Bolt är det svårt att se ut som en atlet. Bredvid Gene Edwards är det svårt att se ut som författare.
Jag fortsatte min kommentar med att säga att även om språket hade varit värdelöst så hade jag ändå älskat den, bara för innehållets skull. För innehållet är inget annat än guld.
A Tale of Three Kings, gott folk. Om förtal, smutskastning, heder, tro, brustna hjärtan, krossade drömmar. Och om ett nytt liv med nya drömmar och ett nytt hjärta, där bitterhet inte får plats och där förtalet inte biter.
Jag citerar dedikationen här. Läs den och köp sedan boken.
seeking solace, healing and hope. May you somehow recover
and go on with him who is liberty.
And to all brokenhearted Christians:
May you be so utterly healed that you can still answer the call of him
who asks for all because he is all.
När jag kom till sista kapitlet – vad gjorde jag då? Jag njöt. Och väntade in i det sista med att slå igen boken.
Jens Charlieson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar