fredag 21 november 2008

"I'll do my best, and He'll take care of the rest"

För ett gäng år sedan var det någon som sade något väldigt bra om förändring. Många försöker ju febrilt hålla kvar allt på exakt samma sätt som det alltid har varit, de minns de fornstora dagarna, de minns hur mycket bättre allt var förr. Han sade:

"Det enda som är konstant är förändring". Eller, i andra ord; det enda som aldrig kommer att förändras är att saker och ting alltid kommer att förändras. Förändring kommer alltid att vara en stor del av våra liv, så det bästa man kan göra åt det är inte att hårt klamra sig fast vid allt, utan att bara inse att förändring kommer oundvikligen att ske. Livet förändras. Omständigheter förändras.

En annan sak som många tror stenhårt på - förutom att de kan leva förändringslöst - är att när de är nere på botten så kan de lyfta sig själva. Ungefär som att ta ett stadigt tag i ens eget hår och dra riktigt hårt uppåt. Dra på bara - men du kommer aldrig kunna lyfta dig själv. Jag har tidigare i min blogg skrivit om konsekvenserna av att "satsa på sig själv", så jag ska inte gå in på det idag.

I tecknade filmer och sagor kan man lyfta sig själv. Kalle Ankas icke-vän på julafton lyfter sig själv med en snara, Piff & Puff är också duktiga på det. Matadoren försöker febrilt när Ferdinand vägrar stångas (men han blir bara flintskallig...)

Men, hörni, livet är ju ingen saga (även om det faktiskt kan vara sagolikt!). Det går inte att lyfta sig själv. Någon som är högre upp måste sträcka sig ner och låna ut sina muskler.

Livet förändras. Acceptera det.

Men. Men. Men. Vem har sagt att det måste förändras på ett negativt sätt? Det finns ett liv där förändringarna som oundvikligen kommer bara pekar uppåt, där du går från, som man brukar säga, härlighet till härlighet. Och när stupet känns skrämmande nära, och ännu närmare, och väldigt nära, och just intill... Så finns det någon som är högre upp, som sträcker sig ner och lånar ut sina muskler. Och du lyfts upp.

Men först måste du släppa taget om ditt hår.
">

2 kommentarer:

Lova.. sa...

Så himla bra skrivet! Känner mig oerhört träffad! Jag har jättesvårt att se förändringar som något positivt men jag jobbar med att sluta klamra mig fast vid det som varit :)

Kram!

Jens Charlieson sa...

Jag tackar, bockar, niger och ler! Det var ju någon som klagade häromdagen på att jag aldrig uppdaterar min blogg, så nu var det minsann dags!

Såg en bra länk på ditt senaste blogginlägg också - jojatackarja!

Vi hörs!