När jag satt och körde bil för några kvällar sedan så slog en bra mening mig. Jag satt och filosoferade över hur saker och ting förändras i livet. Omständigheter förändras ju ofta, och som jag skrev i mitt förra inlägg så bör man lära sig att gilla förändring - för det kommer oundvikligen vara en del av ditt liv.
Men det finns ju en annan typ av förändring också - den typen som man själv kan påverka och göra något åt. Många säger att de så gärna skulle vilja förändras, att de önskar att detta och detta och detta och detta hade varit annorlunda i deras liv.
Den morgontrötte säger: "Åh, om jag bara kunde lära mig att gå upp i tid på morgonen..."
Kleptomanen säger: "Tänk vad fantastiskt det vore om jag bara kunde hålla mina fingrar i styr"
Den otrogne säger: "Nej, från och med nu ska jag minsann inte vänsterprassla".
Många bestämmer sig för ett resultat ("från och med nu ska jag...") men man missar själva vägen dit. Man vet att man vill ha äpplepaj, men man glömmer bort ingredienserna. Och ugnen. Och grytvantarna.
Ingredienserna - för dessa skapar slutresultatet.
Ugnen - för ofta behövs hjälpmedel (eller bara hjälp).
Grytvantarna - för att inte bränna (ut) sig i de tappra försöken.
När jag satt där i bilen med snöflingor slungandes mot bilen så insåg jag följande:
Om något ska förändras så måste något förändras.
Tänk på den. En gång till. Om något ska kunna förändras så måste ju faktiskt något förändras. Den morgontrötte kanske måste förändra tiden han går och lägger sig på kvällen, för att lyckas med sitt beslut att orka gå upp på morgonen. Kanske måste han köpa en Kalle Anka-väckarklocka, eller bara ställa väckarklockan i andra änden av lägenheten. Tja, mer kreativa idéer än dessa kanske behövs, men ni förstår vad jag menar.
För utan förändring kommer faktiskt ingen förändring att ske. "Men jag vill inte förändra något! Jag vill bara att saker ska förändras!" Lugn bara. Koppla av. Årsskiftet är nära. Du kan ju alltid ge ett nytt nyårslöfte.
----------------
2009-01-01, 00:13 "Från och med nu ska jag minsann..."
tisdag 25 november 2008
fredag 21 november 2008
"I'll do my best, and He'll take care of the rest"
För ett gäng år sedan var det någon som sade något väldigt bra om förändring. Många försöker ju febrilt hålla kvar allt på exakt samma sätt som det alltid har varit, de minns de fornstora dagarna, de minns hur mycket bättre allt var förr. Han sade:
"Det enda som är konstant är förändring". Eller, i andra ord; det enda som aldrig kommer att förändras är att saker och ting alltid kommer att förändras. Förändring kommer alltid att vara en stor del av våra liv, så det bästa man kan göra åt det är inte att hårt klamra sig fast vid allt, utan att bara inse att förändring kommer oundvikligen att ske. Livet förändras. Omständigheter förändras.
En annan sak som många tror stenhårt på - förutom att de kan leva förändringslöst - är att när de är nere på botten så kan de lyfta sig själva. Ungefär som att ta ett stadigt tag i ens eget hår och dra riktigt hårt uppåt. Dra på bara - men du kommer aldrig kunna lyfta dig själv. Jag har tidigare i min blogg skrivit om konsekvenserna av att "satsa på sig själv", så jag ska inte gå in på det idag.
I tecknade filmer och sagor kan man lyfta sig själv. Kalle Ankas icke-vän på julafton lyfter sig själv med en snara, Piff & Puff är också duktiga på det. Matadoren försöker febrilt när Ferdinand vägrar stångas (men han blir bara flintskallig...)
Men, hörni, livet är ju ingen saga (även om det faktiskt kan vara sagolikt!). Det går inte att lyfta sig själv. Någon som är högre upp måste sträcka sig ner och låna ut sina muskler.
Livet förändras. Acceptera det.
Men. Men. Men. Vem har sagt att det måste förändras på ett negativt sätt? Det finns ett liv där förändringarna som oundvikligen kommer bara pekar uppåt, där du går från, som man brukar säga, härlighet till härlighet. Och när stupet känns skrämmande nära, och ännu närmare, och väldigt nära, och just intill... Så finns det någon som är högre upp, som sträcker sig ner och lånar ut sina muskler. Och du lyfts upp.
Men först måste du släppa taget om ditt hår.
">
"Det enda som är konstant är förändring". Eller, i andra ord; det enda som aldrig kommer att förändras är att saker och ting alltid kommer att förändras. Förändring kommer alltid att vara en stor del av våra liv, så det bästa man kan göra åt det är inte att hårt klamra sig fast vid allt, utan att bara inse att förändring kommer oundvikligen att ske. Livet förändras. Omständigheter förändras.
En annan sak som många tror stenhårt på - förutom att de kan leva förändringslöst - är att när de är nere på botten så kan de lyfta sig själva. Ungefär som att ta ett stadigt tag i ens eget hår och dra riktigt hårt uppåt. Dra på bara - men du kommer aldrig kunna lyfta dig själv. Jag har tidigare i min blogg skrivit om konsekvenserna av att "satsa på sig själv", så jag ska inte gå in på det idag.
I tecknade filmer och sagor kan man lyfta sig själv. Kalle Ankas icke-vän på julafton lyfter sig själv med en snara, Piff & Puff är också duktiga på det. Matadoren försöker febrilt när Ferdinand vägrar stångas (men han blir bara flintskallig...)
Men, hörni, livet är ju ingen saga (även om det faktiskt kan vara sagolikt!). Det går inte att lyfta sig själv. Någon som är högre upp måste sträcka sig ner och låna ut sina muskler.
Livet förändras. Acceptera det.
Men. Men. Men. Vem har sagt att det måste förändras på ett negativt sätt? Det finns ett liv där förändringarna som oundvikligen kommer bara pekar uppåt, där du går från, som man brukar säga, härlighet till härlighet. Och när stupet känns skrämmande nära, och ännu närmare, och väldigt nära, och just intill... Så finns det någon som är högre upp, som sträcker sig ner och lånar ut sina muskler. Och du lyfts upp.
Men först måste du släppa taget om ditt hår.
">
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)