Det är märkligt, egentligen. Det finns rabiata motståndare för det mesta som skadar och dödar människor. Kärnvapen. Krig. Svält. Vapen. Det ordnas protester på gator och torg. Folk samlas och ropar ut samma ord av protest gång på gång på gång. Det talas om fred på jorden och om hjälp till världens fattiga. Det talas om hur kärnkraften kan förstöra livet för miljoner människor om olyckan skulle vara framme. Man vill stoppa – och då gärna förbjuda – allt som har potential att döda och förstöra miljoner människors liv.
Det är märkligt, egentligen. Inte att det protesteras hej vilt – det får det gärna göra – utan att man missar det viktigaste av allt. För ingenting på jorden har dödat så många människor som alkohol. Ingenting på jorden har förstört fler människors liv än alkohol. Men mot det är det väldigt få som protesterar. Någon skriver en text om det ibland – ungefär som jag gör nu. Någon nämner i förbifarten att det faktiskt är en drog. Någon nickar instämmande när grannen kommenterar om hur mycket det dricks i vårt land. Men folk samlas inte på gator och torg. Folk ropar inte ut samma ord av protest gång på gång på gång. Istället sätter man sig framför datorn, häller upp ett glas vin och skriver ett blogginlägg om de farliga kärnkraftverken. Jag tycker det är märkligt.
Idag har jag hunnit tänka mycket. Det är min billigaste hobby. Att tänka kostar bara tid och när jag har det så betalar jag gärna. Jag har tänkt på alkohol idag. Jag fick en flaska champagne på jobbet. Vi hade visst skött oss väl på vår avdelning och det belönades med en fin och säkert inte särskilt billig flaska bubbel. Från de riktigt små åren får barn lära sig att vuxna som har något att fira tar till alkohol. Att vuxna som ska lyxa till det lite grand tar till alkohol. Att när vuxna har en ledig dag på stranden så är det alkohol som gäller och när vuxna ska bjuda på god mat så är det alkohol i glasen. Det är bara så man gör. Små barn förstår att de är barn. Tidiga tonåringar förstår inte det. Och när de har något att fira så vet de precis hur man ska göra. Det har mamma och pappa visat.
Vad som är märkligt, för att förtydliga mig en aning, är att folk protesterar mot det näst farligaste men glömmer det farligaste. Och vissa har till och med glömt att det överhuvudtaget är farligt. En del av läsarna håller med mig. De nickar, och kanske ler de också en aning. Hos många av läsarna sker dock något mycket underligt. Det är som miljoner små järnspån som har fått upp ett spår av en magnet, och på en sekund kommer alla flygande. Det är som järnspån av argument mot det jag skrivit, som kommer flygande i en gemensam attack.
Folk brukar då börja försvara alkohol och då brukar jag undra varför. Ibland frågar jag men det verkar inte finnas något bra svar. Varför skulle man försvara det som varje dag dödar människa efter människa? Varför skulle man försvara det som varje dag krossar äktenskap efter äktenskap? Hur skulle någon kunna försvara det som stoppar knivar i händerna på fredagskvällar, det som slungar snälla mäns nävar mot andra snälla män på lördagskvällar? Hur försvarar man alla slagsmål, alla våldtäkter, alla mord, alla hårda ord, alla sår i kropp och själ, alla krossade hjärtan, alla skändade oskulder? Hur försvarar man allt?
Ja, hur gör man? Låt mig berätta det för er – det är nämligen väldigt enkelt. Man avfärdar helt enkelt mig som radikal. Man avfärdar mig som kristen. Man låter dessa tankar snurra i skallen i ett dygn eller två, sedan placerar man det man läst i ett fack av ogenomtänkta idéer som man inte ska behöva ta på allvar. Man viftar bort mig som indoktrinerad, som religiös, som fundamentalist eller som vad som helst som kan placera mig på avstånd. Och sedan sätter man sig framför datorn, häller upp ett glas vin och skriver ett blogginlägg om de farliga dubbdäcken.
Om jag skulle skriva ett blogginlägg så skulle det handla om den ärrade alkoholisten jag såg häromdagen. För en gång var han ett barn. En gång hade han drömmar. Men han halkade på en flaska och landade på parkbänken. Jag skulle skriva ett blogginlägg för drömmarna som aldrig slog in.
Jens Charlieson
Jens Charlieson
7 kommentarer:
Du gör det igen bror. I love it! Skriv meeer!!
Värdigt, vist, klockrent, wow!
Håller med föregående talare! Du är helt grym Jens! Du berör på djupet! Jag var tvungen att blogga om inlägget när jag läste det första gången (har läst det säkert 5 ggr efter det) för fler behöver läsa det! Du är grym Jens!
Alltid jobbigt när Guds Ord kommer ivägen för god kristen argumentation.
Psaltaren 104:14-15
Du låter gräs skjuta upp för djuren
och örter till människans tjänst.
Så låter du bröd komma från jorden
och vin som gläder människans hjärta.
Du gör hennes ansikte glänsande av olja,
och brödet styrker hennes hjärta.
Verkligen hur bra skrivet som helst. Så mitt i prick, och vädligt väldigt tänkvärt. Håller med Daniel, skriv MER!
Någon hade länkat ditt inlägg på fb och jag blev nyfiken att läsa, jag känner dig inte, ingen aning vem du är. men kände ändå att jag ville kommentera.
Väldigt fint skrivet! Och jag håller med dig till en viss del. Men hur kan du veta att det är alkoholen som dödar mest av allt? Hur vet du att alkoholen är den som förstör mest? Hur vet du att våltäckter, mord, slagsmål osv inte skulle ske om dessa människor hade varit nyktra? Hur kan du veta allt detta?
Inget skulle sluta även om alkoholen försvann, det vet jag helt säkert! folk mördar och våldtar utan alkohol i kroppen! Att prata i telefon och skicka sms när man kör bil dödar mer än vad rattfylla gör! Borde inte det diskuteras oxå isf. Jag tror att många som är emot alkohol av någon anledning, dåliga erfarenheter eller vad vet jag är oxå dom som vill att alkohol ska förbjudas. Alkoholen borde inte ta större plats än allt annat. Kan man dricka med måtta och kan man ha kontroll över sitt drickande så är det ingen fara tycker jag. Vet man med sig att man inte kan kontrollera sig eller att man blir bråkig när man dricker så bör man enligt mig avstå.
Misstro mig inte, jag är varken för eller emot alkohol, JAG dricker INTE jag har ALDRIG varit full och jag har inga planer på att bli det heller. Jag har levt med en familjemedlem som är alkoholist och som har bettet sig illa på grund av den! Jag vet hur det är att leva med och jag vet vad som kan hända! Men jag tycker ändå inte att man ska avfärda och få det att låta som att alkoholen är världens största fiende och att det är så himla dåligt. Det känns som att många glömmer bort att även utan alkohol så sker det mord, slagsmål osv det är inte alkoholen som är problemet, det är MÄNNISKORNA!
Barn är smarta, dom vet att vuxendricka inte är något för barn, har man bra föräldrar och en bra uppväxt så behöver inte ungdomarna börja dricka sen bara för att ens mamma eller/och pappa druckit när man varit liten. Har man fått bra värderingar och har man ett bra självförtroende så faller man inte lika lätt för grupptrycket att börja dricka. Det är så lätt att skylla ifrån sig på alkoholen när den enligt mig inte är problemet utan det är MÄNNISKORNA!
Du får ursäkta min långa kommentar och ta mig inte fel, väldigt fint inlägg, bra skrivet och jag förstår vad du menar, men kan ändå inte låta bli att kommentera och diskutera det jag tror... Hoppas du inte har något emot det!
Jag är själv helnykterist och mina föräldrar har aldrig smakat en droppe alkohol i hela sitt liv, men jag kan ändå inte låta bli och fundera.
Mina arbetskamrater dricker, en del mycket andra lite och dom som generellt sett mår bra blir gladare när dom dricker men dom som mår dåligt blir deprimerade när dom dricker.
Alkoholen drar undan slöjan och visar upp alla våra sidor.
I västvärlden finns det allsköns droger och flykter vi tar till när livet inte blivit som vi ville. alkohol, mat, resor, tabletter och så vidare.
När vi får möta Gud då förlorar alkoholen en del av sin lockelse tror jag.
En del kristna vänner tar ett glas då och då och det berör mig inte. Men för någon som har alkoholproblem så kommer det vara svårt att förstå.
Likadant så kommer den som har haft en jobbig uppväxt ha svårt att relatera till Gud som sin pappa eftersom bilderna är förvrängda.
Eftersom jag har bibeln som mitt rättesnöre så har jag inga problem med att man dricker vin, men däremot att man berusar sig.
Det handlar om två olika kulturer våran dryckeskultur och den som var på bibelns tid det är nog viktigt att förstå.
Att bara skylla allt på alkoholen är att förenkla och gå förbi rotproblemet i oss. Den djupa beröringen som bara Gud kan ge.
blessing !
Skicka en kommentar