tisdag 22 maj 2007

Nybörjare, ockupation och cykelstöld.

Ja, kära vänner. Den klassiska inledningen på det första inlägget i en ny blog är något i stil med "ja, då har även jag fallit i blog-träsket". Jag har för uppsåt att inleda annorlunda, men känslan av att falla i blogträsket finns onekligen där. Men the million dollar question är uppenbar: hur kommer det sig då att människa efter människa runt omkring på jorden bestämmer sig för att "falla i blogträsket", trots att man inser att man faktiskt bara är ännu ett offer som "faller i blogträsket"? Bra fråga. Många olika svar, kanske lika många som antalet bloggare på jorden. Mitt svar är följande:

Jag sitter på mitt jobb, framför min dator, svarar på mina samtal och får de svenska företagen att inse att de verkligen inte skulle vinna något på att byta operatör - under tiden som jag läser artiklar på svd.se. "Brännpunkt" är favoriten - svenska höjdare som uttrycker sina klara åsikter i olika frågor - och igår var det biståndsministerns tur.

Hon skriver i SvD, troligtvis i bristande kunskap, om områdena som Israel har ockuperat från det palestiska folket. Och nu vet jag vad Ni läsare tänker. "Aaahhhh. Inte ännu en text om Israel-palestina-konflikten" (erkänn att jag har rätt!). Och för att inte göra Er för uttråkade så sadlar jag om till att berätta en historia från min barndom.

När jag var liten så blev min mountain-bike stulen. Min svarta, fina cykel som jag fått av min farmor. Några veckor senare så hittade jag cykeln stå parkerad på en biluppfart vid ett hus några kvarter från platsen där den blev stulen. Och vad gjorde jag? Snabb som en vessla smög jag in på uppfarten och tog tillbaka den! Så frågan är om det var fel av mig att ta tillbaka det som från början var mitt. Israel ägde landet, det togs ifrån dem och Israel tog tillbaka vad som från början var deras. Och så kallar vi det att Israel har ockuperat landet.

Eller att jag i mina ungdomsdagar stal en svart, fin mountain-bike från en stackare i Bjärnum. Till dig jag stal den ifrån: Förlåt.

1 kommentar:

sing your life sa...

Åh, det är inte utan att man blir en smula stolt vill jag lova! Broren min har skaffat blog, du imponerar. Puss kära du.